En Kurs i Mirakler

Utan tvekan en av de mest epokavgörande böckerna i modern tid. Läs om dess osannolika tillkomst, och omtumlande innehåll...

(Under uppbyggnad...)

Hur Kursen kom till
Precis när vattumannens tidsålders ingång var som starkast och mest påtaglig i slutet på 60- och början av 70-talet började också en av den nya tidens mest omvälvande texter skapas; En Kurs i Mirakler! Och själva tillkomsten är ett mirakel i sig. Kvinnan som tecknade ner de tusentals sidorna var Professor Helen Schuman genom en slags inre diktamen. Som klinisk forskningspsykolog och biträdande professor i medicinsk psykologi, samarbetade hon med sin avdelningschef, Dr. William Thetford, professor i medicinsk psykologi vid Columbiauniversitetets institution för medicin och kirurgi i New York City. Men de framhåller att det inte har någon betydelse vilka de är - utan visar klart att allt är möjligt, genom insikten att vi är Gudomliga.

Deras namn finns heller inte med på titelbladet, helt enkelt för att Kursen ska tala för sig själv. Den är inte avsedd att ligga till grund för en ny kult, eller höja kanalerna eller författarna till höjderna. Dess enda syfte är att visa en väg, längs alla de som vill finna sin egen inre lärare, kan vandra.

Schuman beskriver själva tillkomsten såhär:
Som psykolog och lärare, teoretiskt sett konservativ och ateistisk i trosfrågor, arbetade jag i en prestigefylld och mycket akademisk miljö. Plötsligt inträffade något som satte igång en kedja av händelser som jag aldrig skulle ha kunnat förutse. Chefen på min avdelning tillkännagav oväntat att han var trött på de ilskna och aggressiva känslor som återspeglades i våra attityder, och slutade med att säga "det måste finnas ett annat sätt". Som på en given signal gick jag med på att hjälpa honom att finna det. Uppenbarligen är den här Kursen detta andra sätt.

Schuman och Thetford skulle man inte kalla klassiskt andliga personer, utan snarare två personer som på olika nivåer värderade det världsliga och stävade efter personlig och yrkesmässig och status. De hade ofta konflikter med varandra, och det är onekligen intressant att se hur någon som stämmer så lite överrens med en text, samtidigt är dess klaraste kanal.
Men när Gud inom oss får så lite som en endaste ”tanke av villighet” så kan den skrida till verket, och hjälpa oss att nå stortdåd!

Schuman fortsätter själv såhär:
Tre häpnadsväckande månader föregick själva skrivandet, under vilka Bill föreslog att jag skulle skriva ner de synnerligen symboliska drömmarna och beskrivningarna av de egendomliga bilder som jag fick. Även om jag vid det här laget hade blivit mera van vid det oväntade, blev jag ändå mycket förvånad när jag skrev: "Detta är en kurs i mirakler". Det var min första kontakt med Rösten. Den var ljudlös, men tycktes ge mig ett slags snabb, inre diktamen som jag skrev ner i ett stenogramblock. Skrivandet var aldrig automatiskt. Det kunde avbrytas när som helst och senare återupptas. Det fick mig att känna mig mycket obehaglig till mods, men det föll mig aldrig på allvar in att sluta. Det verkade vara ett speciellt uppdrag som jag på något sätt, någonstans, hade gått med på att slutföra. Det representerade ett verkligt samarbete mellan Bill och mig, och jag är säker på att mycket av dess betydelse ligger i detta. Jag skrev ner det Rösten "sade" och läste det för honom nästa dag, och han skrev det på maskin efter min diktamen. Jag förmodar att han också hade sitt speciella uppdrag. Utan hans uppmuntran och stöd skulle jag aldrig ha kunnat fullfölja mitt. Hela processen tog ungefär sju år. Textboken kom först, sedan arbetsboken, och sist handledningen för lärare. Endast några smärre förändringar har gjorts. Kapitelrubriker och underrubriker har satts in i textboken, och några av de mer personliga hänvisningar som gavs i början har uteslutits. För övrigt är materialet i allt väsentligt oförändrat.