Ägg

Både förpackningarna och äggen ska vara märkta. På förpackningarna ska det framgå om äggen kommer från hönor som suttit i bur eller från frigående hönor, som antingen har hållits inomhus eller har tillgång till utevistelse.

Både ägg från de modifierade burarna och från de gamla burarna, som nu är förbjudna - men det säljs fortfarande sådana ägg - har samma märkning. Det är tillåtet att ha tilläggsinformation. Därför står det oftast på kartongerna som innehåller ägg från modifierade burar att hönorna har tillgång till värprede, sandbad och sittpinne.

På äggen anges en kod för märkningen (se nedan). Först står landsbeteckning. SE för Sverige och sedan följer kod som anger produktionssystem och därefter är det producentkoden, som Livsmedelsverket delar ut.

Hur är då hönornas situation?

Ja, även de frigående systemen bygger på samma princip: ett hönshus där hönorna sätts in vid 16-20 veckors ålder och där de samlas in för slakt vid 70-80 veckors ålder. Äggproduktionen är storskalig och "rationell", för producenterna alltså.

Skillnaden under livstiden är dock betydande för hönorna. Burlivet erbjuder inga som helst möjligheter att fritt få utlopp för medfödda beteenden. Hönan blir stressad av att inte kunna utföra sina naturliga beteenden.

Den stora fördelen med golvhållning är att hönan kan röra sig över relativt stora ytor, och även dra sig undan för att värpa i rede, sprätta med fötterna i sand eller någon typ av strömedel, vilket är viktigt för att rengöra fjäderdräkten, och sitta på pinne när hon sover (och även när hon är vaken).

Men det är trångt i de stora hönsstallarna och det saknas tuppar hos de flesta producenter, så hönans liv är inte optimalt. För hönan är det dock stor skillnad att kunna röra sig fritt jämfört med att sitta i bur.

Det finns även mindre besättningar och en del har uterastgård eller vinterträdgård.

Ett antal oräknade hönor lever i små flockar på "gammalt" sätt. De har antingen en rastgård ansluten till hönshuset eller så går de helt fritt ute på dagtid.

Dessa hönor är inte lätta att hitta i statistiken och redovisas inte i de uppgifter som kommer från branschorganisationen Svenska Ägg, eftersom äggen ofta säljs direkt till kund, antingen från gården eller vid torghandel. De kan också säljas i den lokala livsmedelsbutiken, men eftersom det inte blir stora kvantiteter finns dessa ägg inte att köpa hos de stora butikskedjorna.

Sannolikt rör det sig om några hundratusen hönor som lever på detta sätt i Sveriges avlånga land.

Antalet ekoproducenter av ägg har vuxit starkt. Ungefär sex procent av äggen som säljs i handeln beräknas vara ekoägg. För det mesta har dessa ägg ett KRAV-märke, men det går att saluföra ekoägg även med EU:s eget ekologiska märke (vi har dock inte sett någon sådan märkning i Sverige).

Ekohönsen har rätt att gå utomhus. Det är inte så att ekologiska ägg alltid kommer från hönor i små besättningar. Utvecklingen tog fart i mitten på 1990-talet och det har byggts stora hus för ekohönor med tillhörande uterastgård. 5 000 – 6 000 hönor kan finnas i en sådan anläggning, fördelat på flera avdelningar i ett eller flera hus. Och när man har en så stor produktion är det vanliga att hönorna slaktas ut (som det heter) vid ungefär samma ålder som hönor som går fritt på golv eller sitter i bur.

Men det finns även små ekobesättningar. Och hos vissa producenter lever hönorna år efter år. Som konsument är det nästan omöjligt att få veta detta enbart genom märkningen. Då måste man söka vidare på producentkoden (via Livsmedelsverket) för att få reda på vilken typ av hönsbesättning äggen kommer ifrån. Ibland kan det göras reklam för en lokal ekoproducent i butiken eller på kartongen och då är det lättare att kontrollera, förstås.

Om man äter ägg, gäller det att hålla tungan rätt i mun om man vill stödja god djurhållning.

Var hamnar de olagliga buräggen då? Ja, både dessa ägg och ägg från modifierade burar säljs till äggmasseindustrin. De dyker sedan upp i alla möjliga produkter som innehåller ägg.

Så läs på förpackningen och står det ägg i innehållsförteckningen, kan du vara nästan helt säker på att det är burägg. De företag som gör äggmassa för vidare försäljning till livsmedelsindustrin köper nästan alltid till billigaste pris och samma sak gäller för de företag som tillverkar färdiga produkter.

Det finns dock en liten tillverkning av äggmassa från ekologiska ägg. Om en produkt innehåller sådana ägg, står det på förpackningen.
 


Märkningskategorier
- Ägg från utehöns
- Ägg från frigående inomhus
- Ägg från burhöns
Ekologiska ägg lyder under ett annat direktiv. Ekoägg är oftast KRAV-märkta.

Tyd koden på ägget
Den första siffran i koden anger produktionssystemet.
0 = ekologiska ägg
1 = ägg från frigående höns utomhus
2 = ägg från frigående höns inomhus
3 = burägg

 

 

 

 

De allra flesta av framförallt västvärldens äggproducerande hönor sitter tätt ihoppackade i trånga burar. De får aldrig se dagsljus, kan inte sträcka på vingarna, sandbada eller värpa i ett rede.

Hönornas fötter deformeras av burunderlaget, stressen provocerar fram hackning och åkommor som äggledarinflammationer, fettlever, bölder och svaga ben är vanliga.

Enligt den svenska djurskyddslagen skulle värphönsen varit ute ur burarna 1999, men av Sveriges drygt 5 miljoner värphönor sitter ungefär en tredjedel fortfarande i burar. Av de hönor som slipper burarna, får de flesta leva sina liv helt inomhus och alldeles för tätt ihop.

Buräggsproducenterna har kämpat hårt för att få behålla burarna. De påstod att det skulle bli brist på ägg i Sverige om burarna avvecklades och att hönsen skull hacka ihjäl varandra om de fick gå fritt på golv. Duktiga äggproducenter med frigående höns har, trots hårt motstånd från burnäringen, visat att det går mycket bra att låta hönorna slippa burarna.

Riksdagen lät sig dock skrämmas av buräggförespråkarna och beslöt 1997 att burar skulle tillåtas om de försågs med sittpinne, sandbad och rede, s k inredda burar. Dessutom började Jordbruksverket ge dispenser till dem som inte lyckats avveckla sina gamla burar på den lagstadgade tiden 10 år! Dispenserna upphör i början av 2004, men ett antal stora buräggsproducenter kämpar emot och rättsprocesser pågår.

Jordbruksverket har godkänt de nya burarna, trots att etologer och veterinärer konstaterat att burarna inte håller måttet ur djurskyddssynpunkt. Det är framförallt sandbaden som inte fungerar, men det är också problem med sittpinnar, reden, beteende, hygien och hälsa i övrigt. Nästan 1 miljon hönor lever nu i de nya s k inredda burarna.
 

 


 

  • Läs mer om vad Djurens rätt skrivit om de inredda burarna

    Den 1 januari 2004 införs en obligatorisk märkning med produktionssätt. Fast redan idag märker många producenter sina ägg enligt EUs regler. Det är främst producenter som satsat på olika typer av frigående system som märker. Det är ovanligare att tala om att hönorna suttit i bur. Saknas uppgift på förpackningen om hur hönsen har det eller äggen säljs i lösvikt utan motsvarande information, handlar det i regel om ägg från höns i bur.

    Tuppkycklingarna mals ner levande

    Varje år kläcks ca 10 000 000 kycklingar i den svenska äggindustrin. Ungefär hälften av dessa är tuppkycklingar. Till skillnad från sina systrar, som får tillbringa sina dagar i äggfabrikerna innan de anses uttjänta och slaktas efter ungefär ett och ett halvt år, sorteras tuppkycklingarna ut strax efter kläckningen.

    Eftersom det är olika fågelraser som föds upp för äggproduktion respektive köttproduktion anses inte tuppkycklingar av värphönsras vara lönsamma nog att dödas för köttets skull.

    Efter könssorteringen skickas de unga tupparna istället på ett löpande band till en köttkvarn där de mals ner levande. Detta är standardmetoden för slakt av tuppkycklingar i Sverige.

    Enligt Djurskyddmyndigheten är detta tillåtet eftersom det anses gå så fort, mindre än en sekund, innan kycklingarna är döda. De nedmalda fåglarna räknas som "kategori 2"-avfall, vilket innebär att kadavren endast får användas till förbränning (efter att de malts ner till köttmjöl).
  •